Hemgång...

Måste inse att ja måste åka hem, hur skönt det än är här. Måste försöka jobba ett par nätter de två veckorna som är kvar. Har ingen lust att åka.
Har varit en bra vecka, har umgåts med Robin och tagit en fika med Johanna.
Tiden har bara runnit iväg. Det är väl så när man har roligt och mår bra.
Fast saknar mina kompisar såklart.
Så imorrnkväll kommer ja.

Jag hoppas att det blir bra med bilen så att ja kan åka hit igen den 6/2.
Då för att fira Johanna, men även träffa Robin såklart.
Sitter och har lite ont i magen, vill verkligen inte hem. Okej om man hade något eget o komma hem till då hade det varit annorlunda!
Usch, vilken ångest. Kan vi inte bara ta bort Stockholm, Södertälje och Nyköping och flytta Uppsala närmare Norrköping? Kan väl byta plats på Uppsala och Nyköping? Det är ju praktiskt taget gångavstånd till Nyköping ifrån Norrköping. (överdriver kanske lite)
Tyvärr går det ju inte o göra, men ja skulle gärna vilja.
Men som mamma sa när ja var lite "Din vilja står i skogen och växer"

Alex ringde mig tidagare idag och berättade att Farmor hade fått åka in akut till sjukhuset för att de trodde att det var något med hjärtat. Som tur var det inte det, utan det var magkatarr eller något i den stilen.
Fast hela den här grejen fick mig och tänka.

Vad ska man göra när man inte haft någon kontakt med den sidan av släkten?
Tänk om det gått galet nu och Farmor hade gått bort, då hade ja fått leva med att ja aldig åkte o hälsa på henne innan jul. Men samtidigt som ja känner så brottas ja med det att ja aldrig haft speciell kontakt med den sidan förut och de skulle kunna ta kontakt med mig. Ringa eller skicka ett sms.
Okej att Farmor kanske inte skickar sms..men ja tänker på alla dessa år som varit, varför de inte har tagit kontakt eller skickat något kort när man fyllt år.
Det är bara konstigt tycker ja...Hmm!?

Funderade på hur länge sedan det var ja prata med min pappa och jag kom fram till att det var säkert 4 år sedan.
Undrar han inte hur ja mår eller vad ja gör?
Har svårt och tänka mig och vara förälder till ett barn och inte veta vad som händer runt omkring barnet.
Fast ja vet inte, jag kanske bara är ett misstag för honom? Kanske är dum som tänker så, men när man aldrig hör något vad ska man tro?

Alex tjatar på mig att ja ska ta kontakt med honom, men det känns inte rätt!
Det känns inte som det är ja som ska göra det. Det känns som om det skulle vara han som vill träffa mig.
Har alltid sagt att det nog inte påverkat mig att ja inte haft min pappa med i bilden när ja växt upp, men under mina självanalyser av mina tanker och beteende så känns det mer och mer som om det är därför jag har så svårt och släppa taget. Det handlar då om "pojkar" De som ja verkligen har älskat!
Janne hade ja sjukt svårt och släppa, samtidigt som vi inte hade något bra förhållande så var han ändå tryggheten i mitt liv.
Likdant är det med Robin, han var oxå min trygghet. Har ju kvar en del av den, så det kanske är därför det känns så sjukt svårt o åka hem. Trodde det skulle kännas bättre och "lämna" än att "stå kvar" som ja gjort när han åkt ifrån Norrköping, men det känns inget bra ändå.
Aja..Det här är inte saker som kommer lösa sig över en natt, så vi får väl se vad som händer.

***
Till ett par possitiva saker!
Maria, är så himla glad för din skull och jag hoppas att allt ska gå vägen så att du får  vara lycklig nu!
Det känns faktiskt som om det är din tur!
Håller alla tummar och önskar dig en mysig helg :)

***
Det andra är att ja kommer börja studera SOCIALPEDAGOGIK!
Nu undrar ni varför ja skriver detta med stora bokstäver, men det är för att jag säger Specialpedagogik hela j*vla tiden. Sjukt, men det gör ja. Så ja o Sara ska bli pluggisar nu!
Tur att man fick plats. Tack för tipset Sara!
Sen nu på måndag ska ja kolla upp platserna till Komvux, se om man kan läsa Matte B på distans eller om det är kört. Annars blir det hårdplugg till högskoleprovet. Skulle ju vara soft o komma in på komvux och kunna läsa Matte, så man får lite repetion till högskoleprovet.
Vill ju ha minst 1,0 på högsoleprovet. Måste ju sikta högt!
Aja vi får se vart detta pluggande tar vägen.

***
Hoppas ni sover gott i era små sängar ;)
Go natt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0