Glad men ändå inte...
Jag skämms!
Jag tycker att det är jätte roligt att så många av mina vänner ska börja studera på olika ställen, men ska ja vara ärlig kan ja inte låta bli o bli avundsjuk.
Jag hade ju så gärna viljat börja plugga nu, det hade varit perfekt.
Det hade varit så roligt att börja studera så att man kom vidare i livet till ett annat kapitel.
Så man fick känna att man lärde sig något nytt. Hatar att ja låg "bra" till ifrån början och sen att det gick åt helvete. Jag hoppas fortfarande på 5 st ska tacka nej till programmet ja har sökt, men det känns inte som om ja har den turen.
Sökte iallafall 3 fristående kurser igår på distans, så ja får se om de ens hör av sig..det är ju en sen anmälan och när ja anmälde ett program sent föra gången hörde ja inte ens något. Kanske är annorlunda med fristående kurser.
Mitt sista hopp är att ja ska kunna läsa Matte B på komvux (distans)
Jag vill verkligen plugga, vill verkligen lyckas här i livet!
Vill bli någon, som folk ser upp till eller tycker att ja presterat bra.
Har även tänkt och göra högskoleprovet, får se hur det går. Ska få låna förbered-dig-inför-provet-bok av Johanna, ja ska hämta den ikväll när hon är på väg till jobbet.
Kanske man kan få lite tips på hur man ska gå till väga för att inte skämma ut sig på provet.
Måste iallafall säga det hur deppig ja än låter i detta inlägg så är ja glad över att ni som har kommit in och ska plugga har gjort det! Det är skönt o se att några har tur att komma in!
Stort lycka till!
