Sista natten snart slut...
Ja, då var detta natt jobb slut. Vad ska man säga. Just nu känns det som vanligt.
Ska hem och sova och sen packa.
Det känns som om ja vill komma härifrån nu, så ja kan gå vidare.
Samtidigt är ja lite rädd för att ja inte känner något just nu.
Ja är nog rädd att ja ska bryta ihop när vi ska åka på torsdag, som tur är följer Sara med upp och håller mig sällskap. Vad skulle ja ta mig till utan henne? =)
Hon är min bästaste chompis! =)
Har ett par till riktigt nära vänner och ni vet vilka ni är!
Ni betyder allt. Jag vet var ni finns och ni vet vart jag finns.
Nu väntar ja bara på att vikariebaken ska öppna.
Går allt som det ska, så har ja värdens tur med jobb!
Jag undrar om morfar styr lite?
Tror iallafall att han är med mig, och stöttar mig i allt jobbigt.
Fast ibland brukar ja tänka på hur han skulle må eller mår (Vet ju inte om han ser mig)
Om han såg hur ledsen ja har varit både nu och förr.
Vem vet, nästa gång jag bloggar kanske ja är i Norrköping.
Den som läser den får se ;)
