Kikkan87

Sorry, att ja inte skrev något igår. Ska ja vara ärlig gick inte gårdagen till historian som den bästa dagen i mitt liv. Tvärtom, Med handen på hjärtat blev ja nästan rädd igår. Fick den där må dåligt känslan som ja fick efter det tagit slut med Janne.
Blev rädd för att där vill ja inte hamna igen.
Men igår kände ja mig så himla ledsen och deppig över allt..
Sov nog största delen av dagen. Ändå gick ja o la mig när Robin gick o la sig staxt efter 21.00. Ja sov fram tills Robins klocka ringde imorse.
Det är väl bara bevis på att ja behöver sova. Tycker det är himla skönt o sova när ja mår som ja mår. Man kopplar liksom bort verkligheten.

Ja vad ska man säga? En vecka kvar i Uppsala sen bär det av hem till Norrköping.
Det är med blandade känslor.
 Vet  ju att det är många hemma som väntar på mig. Och här känns det inte som man har mycket o hämta längre.
Det är väl det som känns mest kanske att ja trodde att ja skulle sakna fler än vad ja känner att ja kommer o göra.
 Fast det är ju så att under denna tid har ja träffat en hel del människor både såna ja tyckt bra om och de ja tyckt mindre bra om, men det är ju så man kan ju inte gilla alla.
Synd är att en del av dessa har man fått en helt ny syn på. Fast det är väl så medan tiden går förändras även vi människor. Kanske till och med ja som förändrats vad vet ja?

De största förändringarna är nog följande...

1. Jag uppskattar mina gamla vänner mer medvetet nu.
Det kan ja inte säga att ja gjorde förut. Klart att man uppskatta dem, inte så ja menar, men förut fanns de ju där och man tog dem nästan förgivet.
Fast nu känner jag bara glädje över att få ha dem som mina vänner. Och ja tar dem inte för givet längre. =)

2. Jag låter INGEN sätta sig på mig. Jag har varit sådan att ja kanske kan svälja en hel del och inte bry mig.
Men nu kan ja faktiskt säga det att det är ingen som sätter sig på mig. Äldre som yngre.
Och det hanldar inte om att ja inte har respekt för personen ifråga utan att ja kanske har andra tankar eller tycker att den andra gör något ja tycker är fel. Eller säger till mig vad ja ska göra eller tycka. Detta  gör mig förbannad när folk tror sig veta vad som är bäst för mig eller har åsikter om eller hur ja ska vara.
Jag är den ja är så är det.

3. Jag försöker o inte vara så blåögd.
Jag ser alltid det bra hos de flesta och tycker att de är värda en andra chans, men oftast då blir ja bara besviken.
För att en del förändras inte. Och en del som man tror att man känner bevisar att de inte alls är dom man trodde. Och då känns det som om man är lite blåögd, som bara ser det bra när andra kanske ser annat.


Det är väl det dessa 3 punkter eller tankar som ja har tänkt extra mycket på.

Jag funderar mycket på hur det kommer bli i närmsta framtiden.
Därför ja blir deppig tror ja. Vet ju fasen inte om man har jobb när man kommer hem.
Och vad händer om ja inte får något? Jo, det blir o sälja bilen. Den har faktiskt inte krånglat nu på ett bra tag peppar peppar kanske man ska säga.
Det är fan det värsta ja vet när bilen inte startar, men det är ju bara när det har regnat mycket ute.
Gillar bilen, men är ja tvungen så säljer den.

Känner att ja skulle behöva något o rikta in mig på, så ja kan se framåt lite längre än nån vecka i taget.
Det gör mig knäpp att inte ha något att se fram emot nu när man känner sig deppig fram och tillbaka.

Tack ni som finns för mig.
Kan inte tacka er för mycket!
Jobbar i natt så det kommer nog något inlägg inatt oxå:)