Blogg blogg blogg...
Varför ens göra detta? Jo för att ingen ja brukar prata med är vaken.
Så därför tar ja till bloggen, allvaligt funderar ja på o skaffa mig en dagbok eller något istället för blogg.
Känns ju som om man kan skriva allt i en dagbok men inte här. Kanske är töntigt och skaffa en nu när man snart fyller 23.
Jaja..vi får se vad som händer.
Idag har det varit en skit dag, ja har inte varit på något bra humör alls. Jätte deppig har ja varit.
Det kanske inte är så konstigt för att ja trivs inte med hur mitt liv ser ut just nu.
Jag hatar nämligen att inte ha ett jobb, det är klart att ja är tacksam över att ja får mina nätter när ja får dem, men det skulle faktiskt vara vädligt skönt och bara få ett schema som är på 50% då vet man iallafall när man jobbar och kan ta extra pass efter det.
Fast att få ett fast schema det är ju som och hitta en nål i en höstack.
Jag trivs sämre och sämre och bo hos mamma. Får panik på skiten.
Orkar inte med att bo med dom. Inget illa menat men vill ha min egen lägenhet där ja och Walle kan vara vart vi vill när vi vill.
Känns som om vi kan spola förbi julen, alla tycker det är så mysigt med julen men som det känns nu så känns det piss. Jag vet ju hur julafton kommer se ut.
Den kommer vara lika tråkig som alltid. Vi kommer äta, se på tv och sen dela ut julklapparna.
Jag saknar jularna när man var liten när morfar levde. Alla var samlade och vi åt och det var lite stoj runt omkring. Nu firar alla på varsitt håll.
Det är väl så det blir med tiden...
Idag var första gången ja verkligen kände mig bitter över att ja tog beslutet att flytta till Uppsala.
Vad fick ja ut av det? Tre-fyra vänner. Men vad hade ja kvar i Norrköping? Inget! Mina vänner så klart men..jobb och lägenhet borta.
Gav ju upp allt! Satt och läste en konversation förut på nattstad...Där ja o en kompis pratade under en lång tid...Under tiden ja satt och läste gick det upp för mig att det var rätt dåligt mellan mig och Robin länge.
Jag ville så mycket mer än han. När ja läste vad ja skrivit så är det inte konstigt att ja blev osäker.
Men det ja ville vara att vara lycklig. Det var ja en del stunder, men många stunder längta ja efter något mer...Kanske var ett bevis på att det inte var vi som skulle vara tillsammans.
Så kände ja en stund idag...
Samtidigt så kom saknaden ikväll när det blev kallt ute...När ja inte hitta min svarta mössa.
Kommer ihåg när ja och Robin var på Willys. Kommer precis ihåg vart vi stod...Jag hade mössan på mig.
Och Robin kommer fram till mig och frågar om ja sätt den där lilla tjejen med den stora svarta mössan. Och ja fatta ju såklart inget och säger att ja inte sätt henne och kollar runt mig...När han börjar flinna och då går det ju upp för mig att det var mig han mena...Jag börja förstors skratta.... När jag tänkte på det, Då gjorde det ont i bröstet.
Det känns bara som om man mist en av sina allra bästa vänner.
Fast ja vet att det kommer kännas bättre med tiden. Saknaden går ju upp och ner hela tiden.
Jag förstår inte själv att ena stunden är ja bitter över att ja flytta, men samtidigt saknar ja Uppsala oerhört mycket.
Johanna vill att ja ska komma upp i Feberuari, men när ja tänker på att åka upp igen utan att träffa Robin får ja ont i magen. Är lite rädd över hur ja skulle må när ja väl kommer dit.
Som tur är det ett par månader kvar så jag hinner nog vänja mig vid tanken.
Om ni ser när ja skriver detta förstår ni säkert att ja inte kan sova.
Ena natten sover ja som en gris och vaknar tidigt, natten till igår sov ja bra men gick upp skapligt men är ändå inte trött eller kan sova.
Så mycket tankar som far runt i huvudet.
Skulle bara vilja ha någon som kan trösta en och säga att allt blir bra till slut.
När man har den viljan så är det ju inte bra o läsa tredje boken i Twilight. Edward är ju har precis de egenskaperna som en kille ska ha, tycker ja. Han är visar ömhet kärlek och respekt.
Roligt att man blir avundsjuk på en bok.
Som ni vet är ja som ja är...Så det är ju bara och accptera.
Jag hoppas iallafall att ja snart kommer på bättre tankar och att morgondagen inte blir lika deppig.
Gillar inte och vara på dåligt humör.
Fast tyvärr känns det som att det inte går så bra nu...Skulle behöva lite possitiva händelser i mitt liv nu!
Inte en massa strul.
Ja vet vad ja helst skulle vilja men det håller ja för mig själv. Jag drömmer, men ver att det aldrig kommer hända. Så jag tillåter mig att drömma lite till innan ja lägger ner...men har klart att det är det som måste göras.
Kan inte gå runt och hoppas på något som aldrig kommer hända.
Nu ska pussa lite på min ögonsten så han vaknar och kommer och lägger sig på kudden hos mig.
Walle han är fasen mitt allt <3
Hoppas ni sover gott i era sängar!
Så därför tar ja till bloggen, allvaligt funderar ja på o skaffa mig en dagbok eller något istället för blogg.
Känns ju som om man kan skriva allt i en dagbok men inte här. Kanske är töntigt och skaffa en nu när man snart fyller 23.
Jaja..vi får se vad som händer.
Idag har det varit en skit dag, ja har inte varit på något bra humör alls. Jätte deppig har ja varit.
Det kanske inte är så konstigt för att ja trivs inte med hur mitt liv ser ut just nu.
Jag hatar nämligen att inte ha ett jobb, det är klart att ja är tacksam över att ja får mina nätter när ja får dem, men det skulle faktiskt vara vädligt skönt och bara få ett schema som är på 50% då vet man iallafall när man jobbar och kan ta extra pass efter det.
Fast att få ett fast schema det är ju som och hitta en nål i en höstack.
Jag trivs sämre och sämre och bo hos mamma. Får panik på skiten.
Orkar inte med att bo med dom. Inget illa menat men vill ha min egen lägenhet där ja och Walle kan vara vart vi vill när vi vill.
Känns som om vi kan spola förbi julen, alla tycker det är så mysigt med julen men som det känns nu så känns det piss. Jag vet ju hur julafton kommer se ut.
Den kommer vara lika tråkig som alltid. Vi kommer äta, se på tv och sen dela ut julklapparna.
Jag saknar jularna när man var liten när morfar levde. Alla var samlade och vi åt och det var lite stoj runt omkring. Nu firar alla på varsitt håll.
Det är väl så det blir med tiden...
Idag var första gången ja verkligen kände mig bitter över att ja tog beslutet att flytta till Uppsala.
Vad fick ja ut av det? Tre-fyra vänner. Men vad hade ja kvar i Norrköping? Inget! Mina vänner så klart men..jobb och lägenhet borta.
Gav ju upp allt! Satt och läste en konversation förut på nattstad...Där ja o en kompis pratade under en lång tid...Under tiden ja satt och läste gick det upp för mig att det var rätt dåligt mellan mig och Robin länge.
Jag ville så mycket mer än han. När ja läste vad ja skrivit så är det inte konstigt att ja blev osäker.
Men det ja ville vara att vara lycklig. Det var ja en del stunder, men många stunder längta ja efter något mer...Kanske var ett bevis på att det inte var vi som skulle vara tillsammans.
Så kände ja en stund idag...
Samtidigt så kom saknaden ikväll när det blev kallt ute...När ja inte hitta min svarta mössa.
Kommer ihåg när ja och Robin var på Willys. Kommer precis ihåg vart vi stod...Jag hade mössan på mig.
Och Robin kommer fram till mig och frågar om ja sätt den där lilla tjejen med den stora svarta mössan. Och ja fatta ju såklart inget och säger att ja inte sätt henne och kollar runt mig...När han börjar flinna och då går det ju upp för mig att det var mig han mena...Jag börja förstors skratta.... När jag tänkte på det, Då gjorde det ont i bröstet.
Det känns bara som om man mist en av sina allra bästa vänner.
Fast ja vet att det kommer kännas bättre med tiden. Saknaden går ju upp och ner hela tiden.
Jag förstår inte själv att ena stunden är ja bitter över att ja flytta, men samtidigt saknar ja Uppsala oerhört mycket.
Johanna vill att ja ska komma upp i Feberuari, men när ja tänker på att åka upp igen utan att träffa Robin får ja ont i magen. Är lite rädd över hur ja skulle må när ja väl kommer dit.
Som tur är det ett par månader kvar så jag hinner nog vänja mig vid tanken.
Om ni ser när ja skriver detta förstår ni säkert att ja inte kan sova.
Ena natten sover ja som en gris och vaknar tidigt, natten till igår sov ja bra men gick upp skapligt men är ändå inte trött eller kan sova.
Så mycket tankar som far runt i huvudet.
Skulle bara vilja ha någon som kan trösta en och säga att allt blir bra till slut.
När man har den viljan så är det ju inte bra o läsa tredje boken i Twilight. Edward är ju har precis de egenskaperna som en kille ska ha, tycker ja. Han är visar ömhet kärlek och respekt.
Roligt att man blir avundsjuk på en bok.
Som ni vet är ja som ja är...Så det är ju bara och accptera.
Jag hoppas iallafall att ja snart kommer på bättre tankar och att morgondagen inte blir lika deppig.
Gillar inte och vara på dåligt humör.
Fast tyvärr känns det som att det inte går så bra nu...Skulle behöva lite possitiva händelser i mitt liv nu!
Inte en massa strul.
Ja vet vad ja helst skulle vilja men det håller ja för mig själv. Jag drömmer, men ver att det aldrig kommer hända. Så jag tillåter mig att drömma lite till innan ja lägger ner...men har klart att det är det som måste göras.
Kan inte gå runt och hoppas på något som aldrig kommer hända.
Nu ska pussa lite på min ögonsten så han vaknar och kommer och lägger sig på kudden hos mig.
Walle han är fasen mitt allt <3
Hoppas ni sover gott i era sängar!
Kommentarer
Trackback
