Nere..
Tyckte dagen började ganska bra. Lite segt o gå till jobbet, men ett samtal med mamma på väg till jobbet gjorde det lite bättre. Jobbade på som vanligt. Jobba med Annette. Inga problem där. Roligt o jobba med henne faktiskt.
Aja, allt gick iallafall enligt schemat fram tills ja kom till en av våra brukar.
När jag skulle hjälpa honom fick han ett blodtycksfall, vilket gör att han blir helt borta och man måste hålla i honom för att han inte ska trilla omkull o slå sig. Var ensam med honom när det hände, frun larmade på hjälp...Själv tyckte ja att det tog för lång tid så ja ringde den som hade larmet.
Han sa då att han absolut inte hade tid, men att ja skulle ringa vidare och om ja verkligen inte fick tag i någon skulle han komma och hjälpa mig.
Skit i honom tänkte ja. Orka vänta. Ringde SSK som bara sa att det var en vanlig åkomma när man har parkinsson.
Hon sa även åt mig och lägga eller sätta honom så han fick vila. Det gjorde ja...till slut när han väl piggna till.
Det är inte roligt när det händer och stå och försöka hålla upp honom så att han inte trillar eller slår i huvudet är inte lätt.
Klara det själv iallafall.
***
Kom hem på lunch och det gjorde ju inte min dag bättre.
Behöver inte gå in närmare på det, en sak ska ja bara säga. Att allt som hänt i helgen har verkligen sårat mig.
Tycker inte ja gjort något fel. Har ställt upp till 110% Då behandlar man inte mig såhär, det gör man inte.
Hela den här saken fick mig iallafall och känna mig som en stor jävla bov, som om det var ja som gjort allt fel!
Sen lunch har ja mått illa, kan vara att ja är trött men jag känner mig fasen bara ledsen nu.
Allt från helgen hade ju börjat rinna av mig. Robin tyckte inte ja skulle älta det, men kan inte sluta tänka på det.
***
Ska ta o blunda en stund, kanske sova en stund..sen gå en sväng med Walle. Efter det blir det sängen.
Känns bättre och sova, då har man iallafall chans o drömma något härligt.
Aja, allt gick iallafall enligt schemat fram tills ja kom till en av våra brukar.
När jag skulle hjälpa honom fick han ett blodtycksfall, vilket gör att han blir helt borta och man måste hålla i honom för att han inte ska trilla omkull o slå sig. Var ensam med honom när det hände, frun larmade på hjälp...Själv tyckte ja att det tog för lång tid så ja ringde den som hade larmet.
Han sa då att han absolut inte hade tid, men att ja skulle ringa vidare och om ja verkligen inte fick tag i någon skulle han komma och hjälpa mig.
Skit i honom tänkte ja. Orka vänta. Ringde SSK som bara sa att det var en vanlig åkomma när man har parkinsson.
Hon sa även åt mig och lägga eller sätta honom så han fick vila. Det gjorde ja...till slut när han väl piggna till.
Det är inte roligt när det händer och stå och försöka hålla upp honom så att han inte trillar eller slår i huvudet är inte lätt.
Klara det själv iallafall.
***
Kom hem på lunch och det gjorde ju inte min dag bättre.
Behöver inte gå in närmare på det, en sak ska ja bara säga. Att allt som hänt i helgen har verkligen sårat mig.
Tycker inte ja gjort något fel. Har ställt upp till 110% Då behandlar man inte mig såhär, det gör man inte.
Hela den här saken fick mig iallafall och känna mig som en stor jävla bov, som om det var ja som gjort allt fel!
Sen lunch har ja mått illa, kan vara att ja är trött men jag känner mig fasen bara ledsen nu.
Allt från helgen hade ju börjat rinna av mig. Robin tyckte inte ja skulle älta det, men kan inte sluta tänka på det.
***
Ska ta o blunda en stund, kanske sova en stund..sen gå en sväng med Walle. Efter det blir det sängen.
Känns bättre och sova, då har man iallafall chans o drömma något härligt.
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Hej tjejen! Det låter inget bra att höra att du har det jobbigt. Vill du prata så vet du vart jag finns.
Ställer alltid upp för dig.
Många varma tröstande kramar från mig
Trackback
